Hej Anna. Vem är du och varför tror du vi intervjuar dig?
- Jag är Anna Redhage. Född i Borås, uppväxt på Göta under 70-talet. Det jag skulle vilja att ni fick veta om mig . Varför jag är en av dem som blev kvar här. Nästan alla mina vänner flyttade efter gymnasiet. Det bästa man visste var att ta tåget härifrån? Det finns nog sina förklaringar till varför man hade den känslan, jag hade visserligen också en stark längtan bort, men det var nog snarare en flykt från mig själv. Nu förstår jag och ser nyanserna på ett annat sätt. Jag tror det kallas för att mogna. Jag tror också att det finns unga som känner så nu, som jag en gång gjorde, vi hade våra ställen, häng på ”Lolas” salladsbar, Banana split, musik och samtalen om att förändra…
Drömmar om att göra något verkligt av livet? Sådär i början av det. Blir fortfarande helt upprymd när jag står vid trappan på min gamla skola och studenterna springer ut, det kunde lika gärna vara jag. Det är nu nu nu. Så varför ni vill intervjua mig är för att jag är den som blev kvar, det är så det är och i dag är det bra.
Det bästa svaret of all time! Men du, beskriv Borås Stad med tre ord.
- Möjlighet, snygg, lugn.
Mycket vackert sagt. Är du en god ambassadör för staden, på vilket sätt i så fall?
- Numera är jag en god ambassadör för vår stad, jag kan ibland fyllas av lyckorus över hur vackert det ändå är runtomkring oss här, men jag skulle vilja att fler Boråsare faktiskt ville se det också. Då skulle det dessutom bli lättare för de som är unga som ska ta över, att känna sin stad. Ibland går jag runt och ser, ser på husen, på gatorna, på människorna. Vilken historia vi har, jag hade förmånen för några år sedan att arbeta med äldre. Det var som en enda lång sagostund när de började att berätta, om staden och livet de levde där och då. En del av dessa historier har jag skrivit ner, jag berättar för mina barn i bland, vilken historia vi faktiskt har här, staden är inte bara fula byggnader, det finns en anledning till varför.
Intressant minsann. Du arbetar förresten på Stadsteatern, berätta.
- Jag har arbetat på Stadsteatern i sju år, som lite av varje. Under tiden som jag har pluggat har jag arbetat som teatervärd, mycket roande. Jag möter mycket olika människor, det är intressant och inspirerande. Efter att jag avslutat min utbildning i maj har jag sökt jobb. Tyvärr har det inte gått så smidigt som jag hade hoppats på. Då fick jag arbeta här på kontrakt från oktober till december. Jag har varit med i från repetitionsbörjan av Gyllene Draken, då som regiassistent och sufflör.
Vad är det som är så spännande med teatervärlden?
- Teaterns värld är oerhört fascinerande, jag trivs som fisken i vattnet, mitt hjärta har alltid klappat för en kultur för alla. Jag har alltid befunnit mig i någon form av kultur. Både när det gäller arbete och fritid. Den kan se mycket olik ut har jag upptäckt.
Vilken är de bästa föreställningarna du sett?
- Jag har sett mycket bra teater här i Borås, men några föreställningar som etsat sig lite djupare är ”Sanning och konsekvens”, ”Natten är dagens mor”, ”Angels in America”, ” Danny Crowe” och ”Trollkarlen från Oz”.
Ja, där ser man. Hur ser dina julplaner ut?
- Sedan några år tillbaka är julen kraftigt reducerad i vår familj. Hela julafton är bara som en go lite ”schleten mysböxa.” Inga krav inga måsten, man gör det man vill, är det då sådär en två meter snö och kallt är det bara ännu bättre. Resten av helgen går ungefär i samma tecken, umgås med familj och vänner, men väldigt kravlöst. ”Ett gött häng” helt enkelt.
Till sist, om du vore en lyktstolpe, på vilken Boråsgata hade du varit placerad och varför?
- Om jag var en lyktstolpe någonstans i Borås, skulle jag vilja vara där det är högt och jag har bra utsikt. Uppe på Ryssbyklint, som är ett av mina favorit ställen. Där skulle jag kunna lysa och belysa människorna i staden, nedanför mig. Samt att en och annan hund eller räv eller älg, förmodligen skulle komma fram och sniffa lite, för att senare kanske…?
0
Laddar ...
