Tjena, hur är läget?
- Jo tack bara bra, hur är det själv?

Jag mår lika fint som jag ser ut. Vem är du egentligen och varför tror du vi intervjuar dig?
- Christoffer Johansson heter jag, är en av de drivande krafterna i Hemgårdens ungdomssatsning och arrangerar spelningar för ungdomar.

Gud så käckt. Beskriv Borås Stad med tre ord.
- En go stad.

Helt rätt val av tre ord. Är du en god ambassadör för staden, på vilket sätt i så fall?
- Det skulle jag väl säga att jag är. Är en stark förespråkare för ungdomskulturen i Borås och försöker ständigt få den att växa. Jag tycker Borås är en väldigt bra stad att leva i, den är inte för liten och inte för stor, utan precis så som vi svenskar vill ha det… lagom.

Hmm. Du spelar bas i Lastoria, berätta.
- Det stämmer, bandet har funnits i en massa år, i Karlstad, innan det flyttades till Göteborg och de hittade mig. Har spelat med dem i lite mer än ett år. Vi spelar alternativ rock och ska nu vara med och tävla i Livekarusellen och Emergenza, något som inte vill missas.

Det vill man inte missa för allt smör  i världen. Av alla dessa band som finns, vad är det som gör er unika?*
- Vår sättning som är en trio, röjjiga liveshower och min vilja att färga mitt hår i konstiga färger för våra fans.

Det låter lite tokigt. Vart hämtar du all din inspiration ifrån?
- Det beror lite på vad det är jag ska ha inspiration till. När det kommer till ungdomsarbetet så försöker jag hålla örat till marken och försöka se vad som behövs just nu. När det kommer till musiken så inspireras jag av många olika saker, ibland kan det räcka med att man läser en riktigt bra mening i en bok eller liknande och bygger en hel låt på det.

Vad fick dig intresserad av musik från första början?
- Har så länge jag kan komma ihåg alltid varit intresserad av musik, det har alltid varit en stor del i min vardag.

100 år framåt i tiden, vad vill du att folk skall komma ihåg dig för?
- Jag skulle vilja att de som känner mig kommer ihåg mig för min värme, min kärlek och framför allt mitt engagemang för de saker jag brinner för.

Till sist, om du vore en lyktstolpe, på vilken Boråsgata hade du varit placerad och varför?
- Då skulle jag stå i början av Åsbogatan med Hemgården i min rygg, tittandes ut mot Södra Torget, för är det inte ändå det som är hjärtat i vår vackra stad?

0  

Tjena, hur är läget?
- Hallå hallå! Läget är bra, stabilt och pepp!

Din glädje smittar av sig! Vem är du egentligen och varför tror du vi intervjuar dig?
- Jag är en frän pop-brud som heter Elin! Jag kan ju tänka mig att det är, mestadels, för att jag sjunger i ett band som heter Boa Constrictor!

Det skall vi snart prata mer om. Beskriv Borås Stad med tre ord.
- Kultur, kaffe och rep.

Apropå rep, är du en god ambassadör för staden, på vilket sätt i så fall?
- Jag vet inte riktigt vad som utgör en god ambassadör, men jag gillar Borås, jag tar staden i försvar om någon snackar illa om Borås.

Du sjunger ju som sagt i Boa Constrictor, berätta.
-Ja, det stämmer! Jag har varit med i bandet sedan 2008-2009 någon gång, då spelade jag lite klaviatur och körade, men sedan ett år tillbaka ungefär så har jag varit sångerska i Boa.

Inte helt tråkigt kan man tänka sig. Har hört rykten om att ni precis varit i studion, är det korrekt uppfattat?
-Det stämmer alldeles riktigt! Inom kort kommer våran nya skiva att släppas lös.

Det gillar vi. Hur ser era framtidsplaner ut?
- Den 26 Januari åker vi till Tyskland, Hamburg och spelar på en klubb som heter ”Hit the north” efter det går vi nog in i ”skrivar moodet” igen men självklart hoppas vi på fler spelningar inom en snar framtid!

100 år framåt i tiden, vad vill du att folk skall komma ihåg dig för?
- Oj! Vilken bra fråga! Hm, jag vill nog att folk ska komma ihåg mig som ”Hon som sjöng i Boa Constrictor” och för att jag alltid är så fräck & frän.

Till sist, om du vore en lyktstolpe, på vilken Boråsgata hade du varit placerad och varför?
- Sven Eriksonsplatsen 6, precis utanför där Trägår’n en gång låg! För att jag har haft så himla roligt där och en utav Boa’s bästa spelningar var just på Trägår’n!

Tjena, hur är läget?
-  Jo tack, förträffligt bra! Längtar till våren nu och motorcykeln står och längtar efter mig i garaget. Men snart såå!

Den som väntar på nott gott väntar ju alltid för länge. Vem är du egentligen och varför tror du vi intervjuar dig?
- Jag är en glad typ från Borås, född och uppväxt där. Har gjort några avstickare från Borås med att jag flyttade till USA och bodde där 1985-1986 och även jobbade som sjöman en period. Annars har jag varit en trogen Boråsare. Eller njae, jag flyttade ju till Tranemo för sex år sedan men jag längtar alltid tillbaka till Borås, även nu. Varför jag blir intervjuad har jag inte en aning om, men smickrad av att bli tillfrågad blir jag!

En före detta sjöman måste man ju bara intervjua liksom. Beskriv Borås Stad med tre ord.
-  Spännande, växande, hemma.

Tjusigt! Är du en god ambassadör för staden, på vilket sätt i så fall?
- Jag hoppas att jag är en god ambasadör för Borås Stad. Jag brukar presentera mig som Boråsare, särskilt när vi är ute och spelar med bandet. Då brukar jag berätta om det rika kulturlivet i Borås inte minst när det gäller musiken. Det märks framförallt att det kommer många bra band från Borås. Jag tar varje tillfälle i akt att göra lite reklam för min hemstad.

Vilken god förebild du är, Jonas. Du spelar bas i SoWhatBand, berätta.
- Ja, det stämmer! Jag har varit med från början och hållt på med detta i snart 12 år. Alla i bandet har spelat i en rad olika band i Borås tidigare men vi fann varandra till slut. Jag hade lagt av att spela i band mestadels på grund av att jag var trött på att resa runt och spela varje helg och även veckor, men när Kaj Hermansson (gitarrist i bandet) frågade mig kunde jag inte motstå frestelsen. Men sjunga i bandet får jag inte, inte ens körsång! De har tagit micken ifrån mig! Men det är nog bäst så, inte minst för publikens öron, ha ha.

Du kanske kan få ha en mikrofon om den inte är på? Det finns en del coverband, men vad gör ert så bra?
- Jag tror hemligheten är att repa mycket. Man ska aldrig sluta med att finslipa låtarna, de ska sitta i ryggmärgen så man kan lägga energin på en bra publikkontakt istället. Vi älskar att spela rock´n roll och jag tror att det märks och smittar av sig på publiken. Vi har otroligt kul på scenen och det är mer smittsamt än en rejäl förkylning! Atchooo!

Se där ja! Vilken är den roligaste låten att spela live?
- För tillfället är det ”Rock´n Roll” med Led Zeppelin eller ”Run to the Hills” med Iron Maiden för där är publiken med och sjunger för full hals!

Det är onekligen inga tråkiga låtar minst sagt. Vad fick dig intresserad av musik från första början?
- När jag gick i femte klass såg jag min magister spela bas med en orkester i skolmatsalen, jag blev så tagen av detta och tänkte att jag också ska göra så när jag blir stor. Jag fejkade att jag hade svårt med koncentrationen på mattelektionerna så jag fick gå in i grupprummet där magisterns kontrabas stod. Bombabompamusiken som strömmade ut i klassrumet avslöjade mig så jag fick erbjudandet att spela på rasterna. Å på den vägen är det!

Skön historia. 100 år framåt i tiden, vad vill du att folk skall komma ihåg dig för?
- Om 100 år ska man inte gå omkring och tänka på en snubbe som fanns för ett sekel sedan, gå vidare med era liv.

Till sist, om du vore en lyktstolpe, på vilken Boråsgata hade du varit placerad och varför?
- Mitt på Stora Torget helst. Tänk att hamna i en enslig park och få stå i gul snö som hundarna pissat på. Nej tack! Men att få lysa upp tillvaron för en massa människor på Stora Torget skulle inte vara helt fel, att titta på Sommartorsdagarna och liknande!

0  

Tjena, hur är läget?
- Hey! Det är fint med mig.

Det är du värd. Vem är du egentligen och varför tror du vi intervjuar dig?
- Jag heter Malin Lövgren, är 19 år och uppvuxen i Äspered. När vi tröttnade på landet flyttade vi in till den stora staden Borås. Nåväl, jag hade ju bara Äspered att jämföra med, så i mina ögon var Borås oerhört stort. Den åsikten är något annorlunda idag, nio år senare.
Som många andra människor så älskar jag musik, och det har jag hållit på med sen jag var sisådär sju år. Först var det piano som gällde, men när jag närmade mig 10 år började jag istället lira elgitarr. Förutom musik så älskar jag människor, alla typer av dem. Gamla som unga. Jag gick Omvårdnadsprogrammet på Almåsgymnasiet inriktning SOS. Där fick jag chansen att praktisera på en mängd olika platser, för det mesta på ålderdomshem. Men sista året åkte jag till Zambia som ligger i södra Afrika och gjorde min praktik på ett sjukhus i sex veckor. Jag tror att ni intervjuar mig för att jag är en typisk tjej från Borås, fast med lite extra tyngd i bagaget.

En jäkla tyngd skulle jag vilja säga. Beskriv Borås Stad med tre ord.
- Expansivt, naturrikt och kommersiellt.

Tål att tänkas på. Är du en god ambassadör för staden, på vilket sätt i så fall?
- Ja det tycker jag absolut att jag är! Till skillnad från många andra så är jag en stolt Boråsare och jag skyller aldrig på att jag bor ”lite utanför Göteborg” när jag är utomlands eller i någon annan stad. Det är här i från jag kommer, och jag tycker vi har mycket att vara stolta över.

Visst har vi det! Du arbetar på ICA, berätta.
- Jag började på ICA Byttorp i mars 2010 och trivs väldigt bra. Det roligaste med att jobba där är alla glada kunder som gör ens dag så mycket bättre (men så finns det ju undantag.) Jag har fått många härliga skratt under den tid jag jobbat där. Självklart är det viktigt att man trivs med sina arbetskamrater, och inte för att skryta, men jag har nog de bästa man kan ha.

Vilken lyckost du är, Malin. Du jobbar också i det nya Kulturhus-cafét, berätta även om det.
- Jag har alltid velat testa att jobba på ett café, och i början av denna månaden fick jag jobb på kulturhusets nya café, vilket jag förstås blev väldigt glad över. Det är fräsch och fint. Peter och Annika som äger stället är två fantastiska människor som verkligen är måna om sina kunder, och även om mig, ha ha. Där kommer jag garanterat att trivas, och om ni inte redan har varit där, så kom förbi på en kopp kaffe vettja! Själva huset har jag inte sett så mycket av. Var inne i biblioteket för ett tag sedan, och det ser fint ut. Kanske inte så mysigt som jag tycker ett bibliotek ska vara. Men det är i alla fall kul med ett nytt kulturhus!

Så känner vi nog alla. 100 år framåt i tiden, vad vill du att folk skall komma ihåg dig för?
- Oj, den var klurig. Får nog vara tråkig och säga ”Inget speciellt.” Jag lever i nuet och bryr mig inte så mycket om jag skulle blir bortglömd efter min tid, bara jag är nöjd med mitt liv i slutändan. Men om jag måste välja så skulle jag vilja vara någon slags hjälte. Någon som gjorde en fantastisk insats och hjälpte personer runt om i hela världen.

Till sist, om du vore en lyktstolpe, på vilken Boråsgata hade du varit placerad och varför?
- Jag hade utan tvivel velat stå på Allégatan! Där händer det alltid någonting. Jag hade längtat till helgerna när alla är ute på krogen, då är det mycket action.

0  

Hej, vem är du egentligen och varför tror du vi intervjuar dig?
- Jag heter Simon Hagström och är 24 år, född och uppvuxen i Borås. Antagligen blir jag intervjuad för att jag nästan alltid varit en stadig boråsare och att jag är en som verkligen värnar om kulturlivet i staden. Musik och teater är det som ligger mig varmast om hjärtat. Det blir mycket tid i replokalen samtidigt som jag studerar teater på folkhögskola och blir alltid glad när ett bra band kommer, eller en bra pjäs sätts upp i Borås. Såg förresten Gyllene Draken på Stadsteatern igår, den borde ingen missa! För att inte tala om alla fantastiska skulpturer vi har, Pinocchio och gubben i Viskan i all ära, men den lata studenten utanför Högskolan vinner. Sedan kan man ju inte sticka under stolen att jag även är en hängiven elfsborgare. Man hinner kanske inte gå på så många matcher som önskat, men passionen finns alltid.

Se där ja! Beskriv Borås Stad med tre ord.
- Stor, liten, lagom.

Intressanta ord minsann. Är du en god ambassadör för staden, på vilket sätt i så fall?
- För ett halvår sedan flyttade jag tillbaka hit från Stockholm och såg väl Borås med lite nya ögon. Innan flytten till 08-land så hade jag väl en ganska utpräglad hatkärlek till min hemstad. ”Ôj, va jävvla dyyyrt allt ää!” och ”Bilen går bra, dä rullar la på”, för att inte tala om hur bra eller dåligt vädret är, eller att man hittat flera sketbilliga elvispar eller ett 10-pack bajsbruna badlakan på Ekohallen som man egentligen inte behöver men som inhandlades med förklaringen ”dä va la 3 för 2… Belligt å bra!” Men under min vistelse i den kungliga hufvudstaden insåg jag snart att det var precis likadant där, med den enda skillnaden att man klagade mer än här och att saker hela tiden skulle vara ”mulliga”. Nåja. Jag kommer alltid att älska min hemstad för vad den är och som den goda ambassadör jag nu är så lovar jag att aldrig mer prata skit om Borås! Om det verkligen, verkligen inte är befogat.

Puh, det känns tryggt att höra. Du spelar i helcoola Co-Letteral Damage, berätta.
- Hip-hop med riktiga instrument är det som gäller i Co-Letteral Damage. En helkul skara på sju personer från olika härkomster och väldigt olika bakgrunder skapar, ja, ska vi säga nån slags hip-hop-rock’n'roll. Där är jag dock en väldigt nytillkommen medlem och vet inte riktigt vad jag ska eller vågar säga, men jag skolas sakta men säkert in i det gänget.

Det kan man tro! Vad gör just ert band unikt?
- Jag skulle vilja säga alla karaktärer. Vi är alla så otroligt olika och med olika viljor, men ändå på något sätt, lyckas vi hålla det intressant utan att musiken blir spretig. Vi är helt enkelt bra på att ge och ta. Sedan svänger det ju nåt sjukt.

Ett härligt sväng är aldrig fel. Hur länge har du hållit på med musik?
- Sen jag föddes är väl att ta i, men det har alltid varit det största av mina intressen. Det seriösa musicerandet tog väl fart nån gång i skarven mellan högstadiet och gymnasiet då jag började umgås med min nu mycket goda vän Jonas Eriksson Andin. Så småningom bildades rock-funk-progg-bandet HerrGulin. Även min bror Jon Hagström hängde på och sedan dess har vi hållit ihop bakom instrumenten. HerrGulin är dock inte aktiva längre. Numera spelar vi alla tre i Co-Letteral Damage och i Vic Torious. Vic Torious är ett mer klassiskt pop/rock-band där vi lägger stor vikt vid melodier och arrangemang men framför allt enkelhet. Ljuva texter skrivs och sjungs av vår fantastiske Victor Svantesson. Vi ska för övrigt spela in en skiva under nästa år. Om det blir ett helt album, vilket vi hoppas på återstår att se, men våra tidigare EP-skivor och en singel finns på det suveräna Spotify för den som är intresserad.

Klart man är intresserad av att ta del av sådana godsaker. Vart får du all inspiration ifrån?
- Pappa introducerade Beatles för mig när jag var omkring sju år och jag blev totalsåld. De är och förblir mina husgudar. Det mest häpnadsväckande med musik tycker jag är att den hela tiden är snodd. Lika mycket som till exempel Oasis och Sveriges bästa band enligt mig, The Soundtrack of Our Lives, snor från till exempel Beatles, så snodde Beatles i sin tur från Carl Perkins, Chuck Berry och all klassisk musik du kan tänka dig. Listan över ”stölder” är oändlig och det är otroligt hur man med det få toner och ackord som finns till ens förfogande, hela tiden kan skapa nytt.

Det kan jag skriva under på. 100 år framåt i tiden, vad vill du att folk skall komma ihåg dig för?
- Vore kul att få vara en fråga i Trivial Pursuit’s historiekategori. ”Vem har fått flest p-böter i Sverige genom tiderna?” Tro mig, dom är många.

Till sist, om du vore en lyktstolpe, på vilken Boråsgata hade du varit placerad och varför?
- På centralbron. Jag gillar centrum. Man skulle se och höra hur staden vaknar och somnar. Kanske skymtar man också Borås Arena.

0  

Är du student på Högskolan i Borås samt medlem i Studentkåren i Borås och är sugen på att se Timbuktu & the Damn på Folkan den 1 december så är detta en KANONDEAL för dig!

Köper du dina biljetter på Borås Turistbyrå och visar upp ditt Mecenatkort får du två biljetter för priset av en (ordinarie biljettpris 370:-).

0  

På fredag spelar Sveriges kanske just nu mest världskända band Movits på Rockborgen. I BORÅS!!! Första första gången någonsin. Både 2010 och 2011 turnerade de flitigt i staterna och har blivit omåttligt populära over there trots sina texter på svenska. Nu byter de ut metropoler som NY och LA mot en annan – Borås. På fredag står de på Rockborgens scen och det finns fortfarande biljetter kvar. 100 stycken fanns enligt våra källor kvar på onsdagseftermiddagen.

Biljetter köper du för ynka 135 pistoleros genom att klicka här.

Vi slänger upp deras grymma Sammy Davis Jr bara för sakens skull. Se det som en bonus:

0  

Tjena, hur är läget med Lotta Höglin?
- Hallå där, allt är finfint med mig.

Men så trevligt. Vem är du och varför tror du vi intervjuar dig?
- Jag tror att ni intervjuar mig för att jag är sångerska i f.d Boråsbandet Beseech och numera i rockbandet The Mary Major.

Beskriv Borås Stad med tre ord.
- Kulturellt, brett musikliv och regnigt.

Oh yeah! Är du en god ambassadör för staden, på vilket sätt i så fall?
- Jag flyttade till Borås som 19-åring efter avslutade studier i marknadsföring och fick mitt första jobb här. Snabbt kom jag in i Borås musikliv och trots att jag för många år sedan flyttade till Göteborg har jag alltid haft länken till Borås kvar genom bandet. Numera jobbar jag även i Borås och pendlar mellan Gböteborg och Borås, jag brukar säga att jag alltid har en fot kvar i Borås hur än jag gör och vart jag än flyttar, ha ha.

Det känns tryggt att höra. Du är sångerska i The Mary Major, berätta.
- Stämmer, vi är fem musiker i TMM varav fyra av oss tidigare spelade i Beseech. Efter ett par år splittrades Beseech och vi fyra bildade TMM tillsammans med Jörgen Ström. Just nu håller vi på att planerar för fullt för releasefest för den nya skivan som vi släpper i slutet av januari. Releasen blir såklart i Borås och vi hoppas att så många som möjligt vill komma dit och fira med oss!

Ja, då hoppas vi hela staden festar loss! När blev du först intresserad av musik?
- Jag är uppväxt i en musikfamilj, där det var självklart med sång och musik till vardags. Hemma hos mamma finns fortfarande musikrummet kvar där vi samlat på oss ett gäng olika instrument och som är en återkommande plats att samlas på när vi systrar kommer hem på besök. När jag flyttade till Borås började jag i ett tjejband där vi b la lirade Broder Daniel-covers och där jag spelade trummor! Det lät väl inte så jättebra, men det var galet roligt, he he.

Det kan man tänka sig! Vad inspireras du av?
- All sorts musik, jazz till country till rock och klassiskt. Men även filmer, grafiska saker, serier, konst, ja det mesta helt enkelt.

Du verkar vara gränslös, det gillas. Vilken är den märkligaste spelningen du haft?
- Vet inte vilken som har varit märkligast, men ett kul minne så här i efterhand var det första giget på en sex veckor lång Europaturné som vi i Beseech drog ut på, efter första spelningen sprack mina nya skinnbrallor i grenen! Inte lyckat! Men säg det som inte lite silvertejp kan laga, ha ha. En annan spelning jag kommer ihåg är den vi gjorde på Tuska Festivalen i Finland för många år sedan och som resulterade i att en musiker i ett ryskt band såg oss och erbjöd mig att åka över till Moskva och medverka i deras bands musikvideo. Helt galen upplevelse kan jag säga!

Där ser man minsann. 100 år framåt i tiden, vad vill du att folk skall komma ihåg dig för?
- Oj. Gärna genom musiken såklart. Men mina nära och kära hoppas jag vill minnas mig som en skön person som är härlig vara tillsammans med.

Till sist, om du vore en lyktstolpe, på vilken Boråsgata hade du varit placerad och varför?
- Hm, då hade jag varit en lyktstolpe på Sparregatan. Där bodde jag i en liten söt lägenhet mina första år i Borås och jag trivdes helt grymt. De gånger jag idag går förbi där tittar jag alltid leende upp mot mina gamla fönster och minns tillbaka hur roligt jag hade här i Borås.

Lilla söta poptösen Tove Styrke skulle kommit till Borås på fredag men nähäpp, det blir inget med den saken. Vi boråsare gillar tydligen inte hennes musik nåt vidare för biljettförsäljningen hade visst gått lite sisådär. I dagens samhälle där artisterna måste leva på sin liveframträdanden och inte kan sitta och rulla tummarna på skivförsäljning tvingades Tove därför helt enkelt ställa in. Trist så trist. Hoppas hon kommer tillbaka någon annan gång.

0  

När boråsaren Daniel Norgren i helgen fick chansen att spela på Roskildefestivalen tog han den med den äran. Gloria-scenen var visserligen en av de mindre scenerna men vad gjorde väl det. De omkring 1000 personerna som hade samlats framför Norgren med kompbassist Anders Grahn fattade grejen direkt. Stämningen blev, som alltid när Norgren är i närheten, gemytlig, energisk och alldeles lagom intim. Att scenen bara var en halvmeter hög förde bara Norgren ännu närmare sin nyfunna publik. När fyra låtar återstod var tältet överfullt, vakter drog upp avspärrningar vid entrén och enligt principen två-ut-en-in fick man ha tur för att få en skymt. I Love Borås team var förstås där i tid och hyllade vår Borås-son. Här bjuder vi på ett par klipp:

Daniel Norgren, sista låten:

Daniel Norgren, extranummer