ILB | ILOVEBORÅS.SE

BLOGGAVDELNINGEN

Möt Henrik Friman – teaterverksamhetsledare på Kulturföreningen Tåget

23/04/2012
0

Tjenixen, hur står det till?
-
Tack, ganska bra. Jag har hyfsat precis återhämtat mig från en magsjuka och jag börjar få energin åter.

Ojdå, magsjuka gillar vi inte. Vem är du och varför tror du vi intervjuar dig?
- Jag är tvåbarnsfar, guligan, vegetarian, blödig, antikapitalist, ateist, folkhögskolelärare och Verksamhetsledare för teater på Kulturföreningen Tåget. Jag kan tänka mig att jag blir intervjuad just nu för att teaterverksamheten på Tåget är väldigt hög detta året. Vi har redan klarat av en storproduktion, Maria Bloms ”Sårskorpor”, i vilken jag själv stod för regi och produktion. Om bara ett par veckor har ”Va-Du-Vill”, en omarbetad version av ”La cage aux folles” premiär på Sagateatern och till sommaren kommer vi ge ”Aladdin” på Parkteatern. Däremellan kommer ett par mindre föreställningar ha premiär uppe på föreningen och till hösten kommer arbetet med Anthony Burgess ”A Clockwork Orange” sätta igång. Så det här året ser väldigt lovande ut.

Wow, vad spännande! Beskriv Borås Stad med tre ord.
- Man Hittar Överallt.

Så sant så. Är du en god ambassadör för staden, på vilket sätt i så fall?
- Jag vet inte exakt vad en ambassadör har för uppgift, men jag har varit staden trogen hela mitt 32-åriga liv (förutom två år i Norrköping för att studera teaterpedagogik), jag är en god ledare och tror mig vara en väldigt god förebild, speciellt för unga. Så, jag tror möjligtvis att jag kan vara en god ambassadör för staden.

Klart att du är, Henrik. Du är som sagt verksamhetsledare för teatervagnen på Kulturföreningen Tåget, berätta.
 - Kulturföreningen Tåget är en ideell förening för personer som vill ägna sig åt någon typ av kulturell verksamhet på sin fritid. Vi är några få anställda som ska se till att verksamheten fungerar. Våra tre största inriktningar; dans, musik och teater har varsin anställd verksamhetsledare och i stort sett all annan verksamhet hamnar under s.k. Öppen verksamhet som också har en anställd verksamhetsledare. Vad vi har för verksamhet bestäms och styrs av medlemmarna själva och personalens uppgift är att se till att de får syssla med det de vill. Som verksamhetsledare för teatern ska jag se till att alla medlemmar som vill utöva teater ska kunna göra det. Jag ska samordna de olika teatergrupperna, se till att de har kompetenta ledare, agera bollplank och handledare, organisera uppsättningar, för att bara nämna lite granna. Jag känner mig som rätt person på rätt plats. Jag har möjlighet att hjälpa människor att uppnå sina drömmar och jag växer varje dag genom det ständiga utbytet av idéer och erfarenheter som finns på föreningen.

Låter verkligen som Tåget är en sprakande kulturgryta. Vad är det som är så kul med teater?
- Teater är liksom dans, musik, konst och alla andra kulturella verksamheter ett fantastiskt uttrycksmedel. Man tillåts dela med sig av ett budskap utan att använda pekpinnar, debattera eller måla folk på näsan med vad man tycker. Arbetar man flitigt och hittar rätt vägar kan man påverka väldigt många genom sin berättelse. Teatern behöver inte heller några tillbehör. Man utgår ifrån sig själv och sin kropp och därför kan det vara väldigt nära till känslorna och man kan lära sig väldigt mycket om sig själv och växa oerhört som person genom att regelbundet utöva teater. När publiken blir berörd och tar åt sig av det som sker på scen, då trivs jag.

Men hur fick du intresset från första början?
- Jag tittade mycket på Galenskaparna & After Shave som liten och apade efter vad de gjorde och skrev egna sketcher tillsammans med min bror starkt influerade av deras karaktärer, men det egentliga intresset då jag begrep att jag hade begåvning inom ämnet och att det var någonting jag ville hålla på med på allvar var när jag gick första året på gymnasiet. Jag gick Samhällsprogrammet och var inte det minsta intresserad av skolan förutom mitt estetiska tillval som var drama. Jag försökte efter ett tag byta program och börja på teaterlinjen istället. Det är en lång historia, men jag drar den kort. Mina betyg rasade, jag hade mer och mer frånvaro. Jag hängde inte med alls på lektionerna. Tankarna var någon helt annanstans. Ett par månader in på andra läsåret tog jag tag i saken. Jag pratade med någon från skolledningen och berättade att jag ville byta till teaterprogrammet istället. Dessvärre var klassen full och jag skulle behöva vänta tills nästa läsår och då behöva söka in som alla andra. Men utan att ha bytt klass så började jag gå på teaterlektionerna med estetklassen. Jag deltog på deras lektioner men inte på mina egna. Skolledningen visste ingenting men teaterläraren och teaterklassen tillät mig. Jag blev som en extra klasskompis som bara var med på teaterlektionerna. Efter ett par månader dök det upp en lösning. En teatertjej hade valt att hoppa av skolan och jag skulle få ta hennes plats om jag godkändes i en audition. Omkring juletider mitt andra gymnasieår fick jag byta till första året på teaterlinjen. Här kom en helomvändning. Skolan började bli intressant igen, jag gick på lektionerna och mina betyg stabiliserades. I teaterämnena blev de t.o.m. väldigt bra. Jag har väl mer eller mindre sysslat med teater sedan dess.

Berätta om dina framtidsplaner vad gäller teaterbiten.
- Genom min anställning på Tåget har jag insett att det faktiskt kanske inte är teatern i sig som är mitt kall. Jag finns istället där för människor. Det är människorna som är mitt kall. Teatern är mer som mitt verktyg att jobba med dessa människor. Så jag vill fortsätta jobba med människor på något vis och jag tänker låta dem spela storslagen teater om det är det de vill och jag ska göra allt för att de ska få upplevelser för livet.

Vad väljer du: på eller bakom scen?
- Bakom. Eller framför rättare sagt. Min plats är inte på scenen. Min uppgift är att försöka hjälpa de som står på scen att nå ut med sitt budskap på bästa möjliga sätt. Men emellanåt får jag lite ”ståpåscenabstinens” och jag ser det viktigt för min position som mentor för de unga skådespelartalangerna jag jobbar med att jag då försöker se till att få stå på scen så jag har färsk erfarenhet från den biten så jag vet vad jag pratar om.

100 år fram i tiden, vad vill du bli ihågkommen för?
- Jag vill bli ihågkommen som en man som fick folk att se lättare på livet, ökade deras självförtroende, stärkte deras självbild, höjde deras acceptansnivå gentemot andra och att jag hjälpte till att förverkliga människors drömmar. Om det kom genom arbetet med teater eller inte spelar ingen roll, men det gjorde det säkert i de flesta fall.

Om du vore en gatlykta, på vilken Boråsgata hade du velat vara placerad på och varför?
- Jag skulle då vilja vara placerad på Sankt Sigfrid Kyrkogård. Dels för att jag tycker det är en väldigt vacker och harmonisk plats. Jag blir alltid så avstressad och harmonisk när jag är där. Men fr.a. för att jag har några gamla kära som är begravda där. Jag går alldeles för sällan dit och ”besöker dem” och det har jag lite dåligt samvete för, men det hjälper mig att minnas våra fina stunder om jag är i närheten av dem.

0 
Bookmark and Share

Inga kommentarer

Det finns inga kommentarer ännu! Börja diskussionen genom att fylla i formuläret nedanför...


Lämna ett svar