Tjena, hur är läget?
- Hey! Det är fint med mig.

Det är du värd. Vem är du egentligen och varför tror du vi intervjuar dig?
- Jag heter Malin Lövgren, är 19 år och uppvuxen i Äspered. När vi tröttnade på landet flyttade vi in till den stora staden Borås. Nåväl, jag hade ju bara Äspered att jämföra med, så i mina ögon var Borås oerhört stort. Den åsikten är något annorlunda idag, nio år senare.
Som många andra människor så älskar jag musik, och det har jag hållit på med sen jag var sisådär sju år. Först var det piano som gällde, men när jag närmade mig 10 år började jag istället lira elgitarr. Förutom musik så älskar jag människor, alla typer av dem. Gamla som unga. Jag gick Omvårdnadsprogrammet på Almåsgymnasiet inriktning SOS. Där fick jag chansen att praktisera på en mängd olika platser, för det mesta på ålderdomshem. Men sista året åkte jag till Zambia som ligger i södra Afrika och gjorde min praktik på ett sjukhus i sex veckor. Jag tror att ni intervjuar mig för att jag är en typisk tjej från Borås, fast med lite extra tyngd i bagaget.

En jäkla tyngd skulle jag vilja säga. Beskriv Borås Stad med tre ord.
- Expansivt, naturrikt och kommersiellt.

Tål att tänkas på. Är du en god ambassadör för staden, på vilket sätt i så fall?
- Ja det tycker jag absolut att jag är! Till skillnad från många andra så är jag en stolt Boråsare och jag skyller aldrig på att jag bor ”lite utanför Göteborg” när jag är utomlands eller i någon annan stad. Det är här i från jag kommer, och jag tycker vi har mycket att vara stolta över.

Visst har vi det! Du arbetar på ICA, berätta.
- Jag började på ICA Byttorp i mars 2010 och trivs väldigt bra. Det roligaste med att jobba där är alla glada kunder som gör ens dag så mycket bättre (men så finns det ju undantag.) Jag har fått många härliga skratt under den tid jag jobbat där. Självklart är det viktigt att man trivs med sina arbetskamrater, och inte för att skryta, men jag har nog de bästa man kan ha.

Vilken lyckost du är, Malin. Du jobbar också i det nya Kulturhus-cafét, berätta även om det.
- Jag har alltid velat testa att jobba på ett café, och i början av denna månaden fick jag jobb på kulturhusets nya café, vilket jag förstås blev väldigt glad över. Det är fräsch och fint. Peter och Annika som äger stället är två fantastiska människor som verkligen är måna om sina kunder, och även om mig, ha ha. Där kommer jag garanterat att trivas, och om ni inte redan har varit där, så kom förbi på en kopp kaffe vettja! Själva huset har jag inte sett så mycket av. Var inne i biblioteket för ett tag sedan, och det ser fint ut. Kanske inte så mysigt som jag tycker ett bibliotek ska vara. Men det är i alla fall kul med ett nytt kulturhus!

Så känner vi nog alla. 100 år framåt i tiden, vad vill du att folk skall komma ihåg dig för?
- Oj, den var klurig. Får nog vara tråkig och säga ”Inget speciellt.” Jag lever i nuet och bryr mig inte så mycket om jag skulle blir bortglömd efter min tid, bara jag är nöjd med mitt liv i slutändan. Men om jag måste välja så skulle jag vilja vara någon slags hjälte. Någon som gjorde en fantastisk insats och hjälpte personer runt om i hela världen.

Till sist, om du vore en lyktstolpe, på vilken Boråsgata hade du varit placerad och varför?
- Jag hade utan tvivel velat stå på Allégatan! Där händer det alltid någonting. Jag hade längtat till helgerna när alla är ute på krogen, då är det mycket action.

0