Tjena, hur är läget?
- Man kan väl säga att man är lite sliten efter att ha jobbat intensivt som scenchef på Tamburenscenen under Close to Home festivalen. Men det är en lycko-slitenhet i kroppen.

Vem är du och varför tror du vi intervjuar dig?
- Annika Algrot- Andersson heter jag. Jag antar att jag lyckades få banden och allt folk vid Tamburen scenen på glatt humör under festivalen. Vi hade ju inga stora förseningar trotts ett tätt program. Jag hoppas att det uppskattades och att alla besökare hade det trevligt.

Beskriv Borås Stad med tre ord.
- Nära till allt…

När du möter folk som inte varit i Borås, vad brukar du säga om staden?
- Ta med ett paraply!!!

Vad pysslar du med annars?
- Har jobbat som bild- och textillärare innan, men tänkte hoppa in i skolbänken själv . Jag sitter med i kontaktnätets riksstyrelse och har varit aktiv i den organisationen sedan 1996. Jag har alltid brunnit för att arrangera och älskar musik och konst.

Berätta mer om Close to Home.
- Det var något blött emellanåt. Men det är man ju van vid här i stan så det hindar en ju inte för att få en festivalupplevelse. Jag köpte mig en regnkappa så jag hade det bra. Jag hade det bästa teamet på Tamburen scenen. Tekniker och stagehandsen var bara fantastiska och skötte allt perfekt. Vi hade det fantastiskt roligt bakom scenen. Jag hoppas verkligen att vi får se denna festival i Borås i många år till.

Så här i efterhand – vad tyckte du om festivalen?
- Själva festivalen hann jag inte gå på så mycket. Såg en låt med Pain of Salvation på Köket scenen. Jag tycker utbudet på festivalen var bra och hela arrangemanget var strålande.

Vad har du för höstplaner?
- Jag har tänkt plugga musikjuridik vid Linnéuniversitetet och Musikindustrin vid Högskolan i Skövde. Även göra klart lite andra kurser som jag lagt på hyllan, som projektledning- musik och event. Det blir väl en och annan fotoshot, då jag även är modell. Så kan man väl hoppas att man får det roligt i det mysiga höstmörkret.

100 år framåt i tiden, vad vill du att folk skall komma ihåg dig för?
- Tror kanske inte någon minns mig då. Men jag hoppas att mina barn bär med sig en bra livssyn och att det sträcker sig över generationer.

Om du vore en gatlykta, på vilken Boråsgata hade du varit placerad och varför?
- Jag skulle nog helst vilja stå i ett skogsparti som den gatulyktan i Narnia. Så det kanske skulle passa i ett motionsspår. Här på Sjöbo kanske, för det finns ingen belysning i motionsspåret här ännu, så det vore ju en ära att få lysa i Sjöboskogen.

4