Tjena Therése, hur är läget?
- Hallå, bara bra. Tack för att du frågar! Jag ska precis försöka klämma in ett träningspass innan jag går hem från jobbet. Det brukar gå sådär, men skam den som ger sig. Smider planer på att gå och lägga mig tidigt också men det brukar jag inte heller lyckas med.

Vem är du och varför intervjuar vi dig?
- Jag heter Therése Eriksson och jag bor med min sambo, min dotter och två små hundar i en lägenhet i centrala Borås. Jag är 33 år och ägnar mestadelen av min vakna tid till att jobba på radion (SR Sjuhärad). När jag inte gör det så försöker jag läsa böcker men det slutar nästan alltid med att jag ser en film istället som min sambo troligen valt. Just ny plöjer vi två tv-serier som är ruggigt bra, ”Glee” och ”Mad Men”. Sen hänger jag mycket med min dotter Lily som är 1,5 år. Vi brukar läsa hennes böcker, kolla på ”Teletubbies”, leka med hundarna (som är måttligt förtjusta över hennes existens), rapa på beställning och bygga med duplo.

Hur har 2010 börjat för dig?
- Underbart! Cashade in en julklapp från min sambo som var en hotellövernattning med middag och bubbel så… tja, det kunde börjat sämre. Så köpte jag en iPhone också och blev liksom kär på direkten. Bland annat sover den med mig i min säng och mäter mina sömnkurvor.

Beskriv staden Borås med tre ord.
- Det var en svår uppgift men okej, då säger jag hemma, nära och FOTBOLL. Heja di gule!

När du möter folk som inte varit i Borås, vad brukar du säga om staden?
- Jag brukar kopiera Fever Rays tacktal på P3 Guldgalan.

Nädå, jag säger att det händer mycket i Borås, speciellt på det kulturella planet och att det är en vacker stad. På somrarna är det otroligt fint både i stan och utanför. För att inte tala om all konst man kan gå runt och titta på. Och, inte att förglömma, att detta är fyndstaden!

Vad är det bästa med Borås?
- Det är att det känns som att de som bor här inte nöjer sig och därför inte heller lutar sig tillbaka. Det rör på sig. Att säga att Borås är Mode- och textilstaden känns mer och mer sanningsenligt. Sommarkvällar på stan, fotboll på Borås Arena, kuturevenemang och alla nära och kära. Jag älskar´t!

Du arbetar på Radio Sjuhärad. Berätta.
- Ja, Sveriges Radio Sjuhärad P4 är ju en av Sveriges Radios 25 lokala kanaler och där jobbar jag. Jag är journalist och har gjort det mesta på radiostationen under mina dryga tio år här. Jag har jobbat som nyhetsreporter, sportreporter, programledare och producent. Nu är jag programchef vilket är en kul och utmanande tjänst. SR Sjuhärad är den mest avlyssnade radiokanalen i sändningsområdet och radiomediet är inne i en oerhört spännande fas just nu. Vi har lyssnare i alla åldrar och den grupp lyssnare som ökar mest är kvinnor i 30 till 45-årsåldern.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
- Det roligaste är att skapa bra public-serviceradio tillsammans med alla sjukt duktiga människor som jobbar på SR Sjuhärad. Vi gör härlig public serviceradio som är starkt förankrad i det lokala. Vi erbjuder våra lyssnare allt från politiska debatter, recept på god mat, underhållning, lokal sport, artister, musik och nyheter. Jag gillar när det är snabba ryck och att jobba med projekt som sakta men säkert vecklar ut sig och sedan exploderar i direktsändning, som till exempel ”Vi i femman” eller SR Sjuhärads artisttävling ”Svensktoppen nästa!” som du säkert besökt på Stora torget under Sommartorsdagarna. Japp, det är våran tävling det. Den hette ju ”Artist i Borås” tidigare men i år får tävlingen en helt ny kostym. Vi har ju bytt namn på tävlingen och öppnar upp för band och därmed tar vi klivet helt över till den nu två år gamla riksomfattande tävlingen Svensktoppen nästa!. Glöm inte att söka för guds skull. Sista dagen är 30 april.

Jobbet är ett av mina stora intressen. Och som reporter så får man ju träffa en massa intressanta människor. Allt från offentliga personer som stadsministern och artister till ”vanliga” människor med intressanta liv och berättelser.

100 år framåt i tiden, vad vill du att folk skall komma ihåg dig för?
- Jag har svårt att tro att jag skulle åstadkomma nåt man minns om 100 år. Jag hoppas jag har efterlevande. Det får räcka.

Om du vore en gatlykta, på vilken Boråsgata hade du varit placerad och varför?
- Lite trist men då hade jag varit en riktad 300-wattslampa vid min egen port, tyvärr. Där skulle jag stå och lysa så att ingen hade vågat uträtta sina behov där.

5