Vilka är ni och varför intervjuar vi er?
Manfred Johansson och Pär Stenberg. 26 respektive 25 år. Arbetarklass och glada för det. Har startat serien APHUSET som handlar om oss och vårt vardagsliv. Serien utspelar kring en grå och upprepande vardag som med hjälp av internhumor och referenser kan bli väldigt rolig i tecknad form.

Hur är läget?
Jo, tackar som frågar, vi mår finfint. Pär är något bakfull och suktar efter Sjöbokebab men annars kalas.

Beskriv Borås Stad med tre ord.
Blöt, rött tegel och HEMMA.

När ni möter folk som inte varit i Borås, vad brukar ni säga om staden?
Lyssna inte på vad alla pessimister säger. Det är en bra stad som så många andra.

Hur ser hösten ut för er?
En ständig kamp mot vinterdepressionen! Några råd? Någon?

Vad fick er att bli intresserad av serietecknande?
Tanken bakom serien var väl från början att göra reklam för vårt band. Men det blev inget med bandet. Dock överlevde idéerna om att rita en serie om oss själva. Så utan gitarrer och trumset lyfte vi penna och papper för att göra något inte fullt lika rock n´ roll men så nära vi kan komma!

Hur föddes idén till Aphuset?
Bandet dog men idén överlevde. Vi ville dock skilja oss från andra serier och framförallt betona att serien bygger på verkliga personer platser och händelser i våra liv. Därför har vi valt att lägga in kort från platser där serierna utspelas. Vi lägger även stor vikt på detaljer, vi vill inte bara att man skall läsa serien och gå vidare. Vi vill lära våra läsare att titta närmare på varje ruta och leta efter små komiska detaljer. Det är inte en ”kneeslap-serie” med en punch i slutet av varje strip, det kan finnas leenden och skratt i varje ruta.

Har ni några andra projekt på gång?
Vi har inte lagt ner musiken. Men det är mest Manfred som sysslar med musiken. Pär har små konstprojekt med olja och pastell.

100 år framåt i tiden, vad vill ni att folk skall komma ihåg er för?
Vi vill att något med våra signaturer skall vara värt 70000 på antikrundan!

Om ni vore en gatlykta, på vilken gata hade ni varit placerad och varför?
Haha! Vi skulle vara gatlyktor vid en hållplats och när folk skall läsa tidtabellen skulle vi slockna. Mycket mer nöje än så kan man nog inte ha som gatlykta…

Vill du läsa mer om Aphuset och deras seriestripar gå vidare hit.