Vem är du och varför intervjuar vi dig?
- Jag är Matilda Andersson, 19-årig filurkonstnär och boråsare som håller på att förbereda inför studioinspelning just nu!

Beskriv Borås med tre ord.
- Driftig, textilkonst, skön.

När du möter folk som inte varit i Borås, vad brukar du säga om staden?
- Att det är en lugn stad med mycket på gång. Allmänna intrycket från min sida som jag delar med mig av är att det är en behaglig stad att ”chilla” i. Varken stressig eller död och letar man så hittar man mycket både kulturellt och i andra former.

Om du vore en gatlykta, på vilken gata hade du varit placerad och varför?
- Ööh…gatunamn…Jo, men jag skulle nog vilja ta plats invid Gustav Adolfsgatan kanske, för att i alla fall få en liten glimt av den årliga Kulturnatten!

Hur ser hösten ut för dig?
- Väldigt orange med njutbara dagar. Jag älskar hösten. Ska se till att pyssla extra mycket med musiken och sjunga ut ända från hjärtat, och måla en massa; göra mina barnboksidéer till verklighet månne. Självklart mycket plugg.

Hur ser du på musiklivet i Borås?
- Det finns många unga band, sångare/sångerskor och musiker som jag gärna vill ska våga sig ut och spela lite mer! Och vuxna! Ja jösses! Otroligt många fantastiska musiker som sitter hemma med sina talanger och spelar i vardagsrummet. Skulle mer än gärna hjälpa till att få kulturen att flöda ännu mera i Borås. Många behöver uppmuntras mer med skapandet. Det musikliv som syns och hörs är bra och ställen som Café Parkaden är just vad som behövs, där alla får chans att uppträda och där vem som helst är välkommen in.

Spelar du själv?
- Absolut!

Vad?
- Mitt största glädjeämne är att sjunga, och i vår ska jag söka in på Musikfolkhögskolorna i Sverige. Jag håller nu på att repa inför kommande spelning med Gansai Makahama Foeb. Utöver sång så spelar jag akustisk gitarr på min gura Beirut som är min ständiga kompanjon på höstens scener och torg! Sedan kan jag inte låta bli att spela piano, munspel, mungiga och vad helst andra instrument.

Vilken betydelse har musiken i ditt liv?
- Det är mitt främsta känslouttryck och mitt låtskrivande är som en dagbok över tankar, känslor och upplevelser. Att skapa är en förutsättning för min mentala frihet och lycka. Att den dessutom kan göra intryck på andra och därtill sätta tankar i rullning som kanske leder till viljan att förändra till det bättre. Jag skulle också önska att jag framöver kan sälja mina skivor med förtjänst så överskottet kan gå till välgörenhet.

Om 100 år framåt i tiden, vad vill du att folk skall komma ihåg dig för?
- För min musik; för den jag är. För min konst och allt jag skapat, både materiellt och i handling!

3