Jag var exakt 17 år och 362 dagar, det var fredag och på kvällen spelade Backyard Babies på den numera mytomsusade och anrika klubben Kashmir i Borås. Det var en rockklubb lika mycket som ett tillhåll för stadens mest långhåriga, kedjeprydda, jeansslitna, fräcka rockfolk, som jag såg det. Klubben huserade i den lika anrika byggnaden ett stenkast från Centralstationen, Trägårn Kök och Bar. Vid denna tidpunkt, kring 1990-talets slut, var det egentligen bara Amandas (låg där Harrys ligger idag) som konkurrerade om rockpubliken. Som inte var särskilt stor. Rocken var ute. Eurodisco, pojkband och girlpower var inne. Så även i Borås. Men vi som hade rocken i blodet sedan legostadiet, vi slet vårt hår för att få kliva in i dessa lokaler som bjöd på sådan magi och känsla. Där folk trängdes vid scen framför sina idoler och sina halvidoler. Så visst var det en stor besvikelse när jag insåg att Backyard Babies skulle bli ett minne blott den där dagen i mars 1998. Jag var tre dagar för ung.

Men födelsedagen kom och Kashmir blev ett andra hem, länge, länge. Kashmir skapade samhörighet. Jag tror till och med att det var Kashmir som blev eurodiscons fall. Och vilka band vi fick se. The Hives var där, innan de blivit The Hives med hela världen. Soundtrack of our Lives var där säkert fem gånger. GT utnämnde klubben till Sveriges bästa. Danko Jones var där. Håkan Hellström. Hellacopters. Wannadies. Euroboys. Mando Diao. Sahara Hotnights. Motorhomes. Alla var i början av sina karriärer och de valde Borås. Vi valde dem. Varje fredag. Det blev en del av uppväxten, det var i Borås och samma sak hade vi aldrig fått uppleva i en annan stad. Inte på samma sätt.

Det har kommit efterföljare, klubbar som försökt axla Kashmirs mantel, men inte på samma sätt, med samma känsla, med samma nerv och myt. Klubben fick unga att starta band. Fick äldre att roa sig. Klubben gav så många så mycket av upplevelser, kärlek och inte minst kultur. När Kashmir lade ner 2003 var det som en del av Borås försvann. Något togs ifrån staden.

Även om det var ett tag sedan debatten dog ut kring Kashmir och Trägårns överlevnad så slår jag ändå ett slag för den entusiasm och det engagemang som följde med Kashmir. Jag säger inte att historien ska upprepas, att samma klubb ska återskapas. Men dagens ungdomar, som är 17 år och 362 dagar unga, måste också ha något att se fram emot.

Tycker du att det finns något att se fram emot för en ung kille eller tjej i Borås idag? Jag hoppas det. Annars är det dags att skapa något nytt!

Tack för nu…

0