För sisådär två veckor sedan gick jag ut med en efterlysning här på bloggen. Gensvaret var överväldigande! Jag fick svar på min fråga, två gånger om till och med. Tack Sigrid och B.
Gå in på Norgrens myspace och lyssna på Long Way Till Tomorrow. En långsam Thunder Road där han låter som Springsteen hade gjort om den gode Bruce hade levt ett lika hårt liv som Freddie Wadling. Och så använder han ju det vackraste ordet i engelskan: porch. Åh, Marys klänning dansar i vinden…
Jag har försökt intervjua honom på myspace men han vägrar att svara på mina mail. Jag frågade: Vilket är ditt bästa Boråsminne? Jag tycker ni läsare kan svara istället, tänk efter och skriv en fin liten text.
Imorgon ser vi Pinocchio avtäckas, blir nog ett vackert minne.
Läs även andra bloggares åsikter om Daniel Norgren, Thunder Road, Bruce Springsteen, Freddie Wadling, Pinocchio
Laddar ...
ooh! Mitt bästa boråsminne är när jag och min dåvarande kille satt och käka glass i centrum :) haha låter väl lite udda men det var underbart
svar till J; Ja var glad för de! Det är förjävligt.
Jag vet inte om jag ska plugga vidare direkt efter gymnasiet.. Ska nog ta ett år då jag ska jobba/resa osv. :P och återigen efter de vet jag itne vad jag ska göra! Jag går en sån bred linje så jag kan göra lite vad jag vill.. Vad ska du göra?/Vad gör du?
Som sagt roligt att du gillar hans musik. Han ska spela på kulturnatta imorgon klockan 21:00 om ni vill lyssna på honom live. Annars har han ganska många spelningar i Falkenberg.
när jag, en kall decemberdag, övertalade en vän att åka till borås och kolla på mattias alkberg bd. jag trodde det skulle bli värsta anstormningen så vi åkte dit ganska tidigt. men när vi kom dit så var det ingen där förutom bandet som soundcheckade. jag fick skakiga knän. vi klev rätt in i ett tomt litet kafé och hade typ två timmar kvar. så vi drog ned på stan, hittade en liten skum kiosk som sålde folköl till minderåriga och köpte ett sexpack öl som vi delade systerligt på en parkbänk, i nån park, vid nån å, under julbelysning i träden ovanför oss där vi satt. det var inte kallt nästan. sen gick vi tillbaks till stället och det var fortfarande inga där. vi köpte äckligt kaffe och slog oss ned på stolar. alla var avvaktande. SÅ inte vad jag trott det skulle vara alls när jag typ sittdansade tillsammans med alla halvfans när jag var worshipping. men sen fick jag en klapp på huvudet av mattias alkberg innan jag och min vän sprang till bussen ganska sent, vi missade den nästan. jag ringde och gjorde mina kamrater avundsjuka på hemvägen. motorvägen var mörk!
svar; hahaha raggar du folk till borås lr? :) med tanke på hemsidenamn.. Nää men jag får väl se va jag ska göra! Vet inte ens va jag är intresserad av.
Hejsan. Vi ses vid invigningen! Åker från Götet i em. Svar från min blogg:
GGG – känner till hela storyn. Men skulpturen blir det häftigaste Borås fått uppleva sedan första behån och Ellos. En skulptur som berör, som säger nåt om att bli människa och som får alla att tycka är verkligen en inspiration i den annars ganska grå smeten. Sen tycker nog jat att privata pengar inte ska styra den kommunala kulturen, men det är en annan fråga. Ni Boråsare kommer att bli ännu stoltare över er stad, den är numera känd över hela världen, inte för sin jantelag, utan för sin öppenhet till konsten via Pinnochio. Tenggren som ritade Disneyvarianten (underlag till Dines Pinnochios) är från en by några mil från Borås, så anknytning finns. Och…om konst kan man inte rösta, då blir det nåt mesigt som ingen egentligen vill ha, och som alltså inte berör. Konst ska beröra! Kram Baba U
En intressant blogg det här, får hålla lite koll på den i framtiden
Ja det får jag göra. Kul att du har en Borås blogg, våran underbara/hemska stad kan behöva all uppmärksamhet den kan få!
Som uppvuxen i Borås levererar jag här ett fint minne från den tiden. Kanske det bästa. Mer lokalt till stadsdelen Sjöbo, men det är också Borås.
-
Bakom Sjöbo Fritidsgård står vi. Ett gäng nyblivna tonåringar som ägnar sig åt redan invanda fredagskvällsaktiviteter. Ett iskallt höstregn droppar stilla ner för våra ansikten som vi då och då vänder mot de gråsvarta skyarna när vi häller ner lite mer pissljummen folköl i våra strupar. Folköl som någon köpt till omänskliga priser för våra sammanlagda veckopengar av Turken, ja kiosken kalaldes så, på Sjöbo torg. Varje cigarett, också inhandlade eller kritade hos Turken, går minst tre varv och emellanåt stoppas en för stor prilla in under läppen. Ur fritidsgårdens musikrum hörs Ultima Thule och ingen funderar över vad de menar med sina texter utan hela gänget mumlar med i låten. Vi skrattar åt misären. Det här är vår fredagskväll och vi trivs här. Vi slipper se Erikslundskolan på ett par dagar. Klart det skall firas på sedvanligt Sjöbo-manér. Folköl, cigg och snus i regnet, kylan och snålblåsten och sedan en liten adrenalinkick som det alltid innebar att dölja sin begynnande fylla för fritidsledarna inne på gården när vi var tvugna att ta en paus från kylan. Men allt som oftast så var det ingen idé att ens försöka gå in efter tiotiden. Då var vi nästan alltid för märkbart berusade för att kunna leka nyktra, men å andra sidan brydde vi oss inte heller om kylan eller regnet längre så det gjorde inget. Vi drog vidare till någon fest istället, som vi sällan blev insläppta på. Så vi fortsatte i genomblöta kläder genom vinden in i någon busskur eller ner i någon tunnel. Vi var som lyckligast där och då. Vi hade varandra och vi hade folkölen från Turken.
När jag tänker tillbaka på den här tiden så är det med kärlek. Fan vad bra allt var då. Man var nöjd med det lilla. Man var glad över att få spendera helgkvällarna i regn och blåst med sina vänner. Det var häftigt att få köpa ut så starka saker som folköl. Det var fortfarande coolt att röka och snusa. Man diggade Ultima Thule utan att skämmas eller ens tänka efter om man kanske borde det. Det har hänt en del sedan dess för oss allihop.
Andra har ofta svårt att förstå charmen med folköl i kallt ösregn, men för mig är det kärlek och nostalgi. Det är bland de lyckligaste stunderna i mitt liv. Det kanske inte låter som ett gott betyg för mitt liv sedan jag var tretton, men det handlar inte om det. Jag har faktiskt haft ett mycket bra liv på det stora hela taget. Men detta är ändå något jag minns med ett extra stort leende på läpparna och ett välbefinnande i bröstet. Nu skall jag, hoppas jag, försöka hålla mig nykter ett tag är det tänkt, men den dagen jag bestämmer mig för att kröka så skall jag fan i mig köpa mig ett par 6-pack på ICA och ställa mig i någon busskur på Sjöbo en regnig kväll och bara mysa med några vänner och ett paket cigg. Härligt!
Ironiskt att en del av Borås delar namn med Sveriges mest ökända kommun. Inspirerat inlägg, i vilket fall som helst, och ett trevligt avbrott mot den lätt lyriska ton som annars härskar här. Man kanske skulla posta om sin egen folle-uppväxt i Göteborgs vasapark…
Vadå? Det där var ju hur lyriskt som helst ^_^.
Ja och stadsdelen Sjöbo är den historiskt mest ökända i Borås av alla möjliga anledningar, så det kanske ligger något i namnet där… Men saker och ting ändras ju som bekant och nu för tiden är väl Sjöbo (stadsdelen) till stora delar enbart idylliskt.