Eh, ja, minnen från Borås, vi börjar så: som en liten introduktion. Vitögats sanning är ju att en göteborgare, släkten inte direkt rotad men jag och farsan är ju födda här i alla fall, inte har en enda sketen anledning att besöka Borås. That is, of course, innan vi har listat alla hundratusen olika anledningar här på bloggen, men läs vidare och förstå min relation till staden som saknar saltvatten men inte på något sätt regnvatten.

Det här är dom två besök, under hela mitt liv, jag på rak arm kan komma på:

1) Inomhusbadet med pappa. Finns det någon kanal, å, flod, fors som rinner precis bredvid inomhusbadet förresten? Annars var vi väl i Lerum. Kommer inte ihåg någonting av badet, bara utanför, på väg in. Det regnade.

2) ÖIS möter Elfsborg på Ryavallen. Jag tror det blåser, regnar och Guliganerna (Elfsborgs supportrar) verkar vara en mongoloid hejaklack för ett taskigt bridgelag.

Ja, ni förstår, ÖIS förlorade. Lasse Nilsson hade långt hår, pannband och fjunig överläpp och… han var mer kreativ än självaste Afonso.

Bara i Borås, barn. Bara i Borås.

ÖIS sjabblade bort ligatiteln det året, nu är vi ett mittenlag i superettan. Elfsborg däremot spelade i Europa för bara ett andetag sen och har en ny fin arena, och tja… What comes around goes around?

/A – er Dr Livingstone i Boråsdjungeln

0